Att besöka sin hemstad när man bor utomlands

Nu har vi bott i New York i två år och allt börjar verkligen falla på plats. Joel har det bättre än han någonsin haft det, i sitt unga liv, Niki trivs, Anders trivs och Vanja ska snart börja ny bra skola och kommer säkert också börja trivas.

Så återstår: jag.

Jag har det bra i vår urfina lägenhet i världens mest spännande stad och jag har roliga jobbuppgifter och min familj och vänner.

Och nu kommer dessutom några av mina favoritpersoner i världen vara i New York också! (mer om det senare).

Men ändå, det är ännu inte min stad.
Inte som Stockholm är min stad.

Varje steg jag tar i Stockholm känner jag att det är min stad. Min inre GPS funkar. Varje gata kan jag se i flera lager, över de 40+ år jag bott här.

På den där gatstumpen gick jag och Sara med en femkrona inuti varsin hårt hårt knuten hand första gången vi fick det otroliga förtroendet att själva få gå och handla två liter mjölk till dagis (skulle nog aldrig hända idag?).

Över den där bron gick jag med Lloyd Cole i lurarna på väg mot ett möte med en kille som jag var övertygad om skulle göra slut med mig (det gjorde han).

I den där skrevan bakom högstadiet gömde vi en flaska gin till avslutningen i nian.

Jag älskar att gå runt i Stockholm och ha alla lager med mig. Jag älskar att känna mig hemma, att ha min mark under fötterna, att springa på folk jag känner och nästan lika bra: att se folk jag känt genom livet som jag inte nödvändigtvis behöver hälsa på.

Jag älskar Djurgårdskanalen mer än jag älskat något hem jag bott i. Jag älskar humlans lövtak. Jag älskar till och med att gå på Grönan en fullpackad solig lördag i augusti innan skolan börjar.

Fikade just med Jenny (en sak som jag även gjort i New York!)
Jag älskar att vara i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Det är min stad.

Ska jobba vidare på att försöka få samma känslor av New York. Kanske kan det också bli min stad. I färre lager, men likväl med lager. Ska ägna hela kommande år åt detta. Och när jag en gång flyttar tillbaka till Sverige vill jag inte bo i förorten. Jag vill bo i stan stan stan stan.